Allt fler måste jobba allt längre
I takt med att vi lever allt längre förändras de demografiska förutsättningarna för vår ekonomi. Det ställer krav på att vi gör saker allt smartare, eller arbetar mer.
I dagsläget har Sverige en så kallad försörjningskvot på 78. Det innebär att på 100 personer i arbetsför ålder går det 78 personer som inte är i arbetsför ålder. Sverige har de senaste 50 åren haft en försörjningskvot på över 70, men de kommande 50 åren är prognosen från SCB att den kommer förskjutas rejält. År 2070 beräknas kvoten ligga på runt 90. Medan kvoten från barn och unga förväntas ligga kvar runt 40 som den gjort de senaste decennierna så ökar i stället kvoten från äldre från ungefär 35 till strax under 50. Att vi lever allt längre skjuter helt enkelt upp försörjningskvoten.
När motsatsen sker, och försörjningskvoten sjunker, är det lätt att förstå hur ett underlättat demografiskt tryck får ett land att känna sig rikare. Inkomsterna rullar in, men utgifterna hålls tillbaka. För oss i Sverige med en ökande försörjningskvot gäller motsatsen. Vi måste helt enkelt jobba mer eller smartare, för att fortsätta utveckla vårt välstånd. Inte sällan ropas det efter högre skatter för att täcka ökade kostnader i välfärden för allt äldre. Men högre skatter gör oss inte rikare, utan omfördelar bara det välstånd som vi väl lyckas skapa.
Sveriges ekonomi har ytligt sett gått som tåget de senaste åren med en relativt hög tillväxt och hög sysselsättning. Men om man skrapar på ytan av den bilden inser man att den måste nyanseras. När Sveriges relativt höga tillväxt jämförs med vår befolkningsutveckling, det mått som kallas BNP per capita, så är faktiskt vår utveckling bland de svagaste i EU.
Det är långt ifrån alla som är i arbetsför ålder som är självförsörjande. I själva verket är de bra många färre än de som enligt statistiken är sysselsatta. Med en sysselsättningsgrad på runt 80 procent av alla i arbetsför ålder så innebär det alltså att de 80 som i dag arbetar ska försörja cirka 178. Och när vi vet att självförsörjningsgraden ligger någonstans runt 65 procent, så ökar ju försörjningsbördan ytterligare.
Men att vi blir äldre och lever fler friska år är ju i grunden något oerhört positivt, såväl mänskligt som ekonomiskt. Och allt fler väljer att arbeta allt högre upp i åldrarna, inte minst när man kan kombinera det med att delvis ta ut pension. Att då statiskt se arbetsför ålder som något oföränderligt blir stelbent. Likväl behövs reformer för att öka tillväxten per capita.